Hur uppkommer ett svart hål kortfattat
Den nya forskningen förskjuter det tidigare paradigmet och öppnar ett helt nytt forskningsområde. Ett svart hål är en region i rymden där gravitationens dragkraft är så stark att ljuset inte kan fly. Forskningsteamet visar på att när galaxer bildas extremt snabbt, och ibland våldsamt, kan detta leda till att massiva svarta hål bildas.
Svarta hål punkterar vårt universum -
Läs mer om den spännande upptäckten här. Svarta hål anses uppstå ur döende, eller kollapsande, stjärnor.
Bilden togs med jätteteleskopet Event Horizon Telescope, som sammanställer . Det är så kallade röda superjättar, som är hundratals gånger större än solen, som faller ihop och exploderar i en supernova. Under en stjärnas lysande liv får den sin energi genom att omvandla lätta grundämnen till tyngre. Men forskarna har nu lyckats fånga området som ligger precis runtomkring, vilket kallas för händelsehorisont.
Den nya forskningen förskjuter det tidigare paradigmet och öppnar ett helt nytt forskningsområde.
Hawkingstrålning
Den starka tyngdkraften uppstår eftersom materia har pressats in i ett litet utrymme. Det finns en gammal och accepterad tro om att massiva svarta hål bara kan bildas när de utsätts för höga nivåer av strålning från närliggande galaxer. Bara ett litet fåtal av de riktigt massiva stjärnorna kan . En stjärna skickar ut sitt ljus åt alla håll. De flesta forskare anser att det i ett svart håls centrum finns en så kallad singularitet, som inte är större än en punkt.
Man är inte säker på hur de bildas men kanske börjar de genom att mindre svarta hål kolliderar och fortsätter att samla på sig gas från sin galax.
Det lättaste grundämnet är väte och alla stjärnor får det mesta av sin energi genom att hela tiden ”fusionera” (=sätta ihop) fyra väteatomer till en. Forskningsteamet visar på att när galaxer bildas extremt snabbt, . WebDewey är ett lexikaliskt beskrivande vokabulär, som klassificerar materialet på ett strukturerat sätt.
Under större delen av en stjärnas liv gör kärnreaktionerna i stjärnans inre att ett utåtriktat tryck uppstår som precis balanserar gravitationens sammandragande verkan som i sin tur uppkommer på grund stjärnans massa.
Snabbt växande svart hål observerat
Man är idag allmänt överens om att stellära svarta hål (~10 Msol) bildas som ett slut-stadium i massiva stjärnors livscykler. Under denna radie är rumtiden så krökt att varje ljusstråle som utstrålas kommer att böjas in mot gravitationens centrum. Ett svart hål är inte möjligt att beskåda i sig självt.
Enligt Schwarzschilds lösning kommer ett objekt med gravitation att kollapsa och bli ett svart hål, om dess radie är mindre än en viss gräns, vilken kallas Schwarzschild-radien. En del av ljuset åker förbi ett svart hål, böjs av och sätter kurs mot oss, vi kan då se stjärnan igen fast från fel håll. Ett svart hål ”suger inte i sig” allt i närheten, utan dess gravitation fungerar som för en vanlig stjärna utom på extremt nära håll (mycket mycket närmare än Merkurius avstånd till solen).
I dessa sällsynta galaxer störs den normala stjärnbildningen och bildandet av svart hål tar över. Svarta hål kan bildas när mycket tunga stjärnor exploderar i slutet av sina liv. En del av ljuset når oss, vi kan då se stjärnan. Den 23 januari rapporterade tidningen Nature slutsatser som även avslöjar att massiva svarta hål är mycket vanligare än vad man tidigare trott. Vi kan se att skivan ser ljusare ut på den ena sidan av hålet, där materialet rör sig i riktningen ut ur bilden, och mer dämpad på den andra sidan.
. Hur bildas svarta hål? Ett annat sätt att upptäcka svarta hål är att leta efter stjärnor som tycks rotera kring ingenting. I centrum av . Om solen skulle ha varit ett svart hål skulle alla solsystemets planeter röra sig runt runt precis som de gör nu. När en stjärnas termonukleära . När stjärnor kollapsar under sin egen gravitation uppstår svarta hål.
Det beror på en effekt som uppkommer när materia rör sig nära ljusets hastighet, som gör att mer ljus sänds ut i rörelseriktningen. De är mycket ovanliga: risken för en kollision mellan jorden eller solen och ett svart hål är helt försumbar. Kompressionen kan äga rum i slutet av en stjärnas liv — vissa svarta hål är ett resultat av en stjärna som dött.
Ett svart hål är, enligt den allmänna relativitetsteorin, en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljus, kan övervinna kroppens gravitation. Så sent som lyckades forskare fånga ett svart hål från granngalaxen Messier 87 på bild. Men i en ny studie — ledd av forskare från Georgia Institute of Technology på Dublin City University, i San Diego — konstaterar man nu att massiva svarta hål bildas i täta, oförstörda områden som växer snabbt.